Helena's Blogg

 

Jag har en svaghet i livet förutom choklad. denna svagheten är TV-Serier. Jag kan inte ens räkna upp alla TV-Serier som jag har sett genom åren och hur många jag har sett mer än 1 gång. Just nu är jag extremt frälst på en serie, bara en. SUPERNATURAL!!

 

Om ni har sett den så vet ni vad jag menar. Man blir som besatt och, som min vän beskrev det, satt i trans av den här underbara serien. Jag gick länge och drog mig för att se den på grund av en anledning, jag är otroligt rädd för spöken och andar. Men sen började jag se några avsnitt och sen var det kört för mig, jag kunde inte sluta titta.

 

Den låter kanske inte så imponerande. Två bröder (Sam och Dean) som reser runt i USA och hjälper människor som bor i hemsökta hus eller några andra övernaturliga problem. De hittar oftast sina uppdrag från dagstidningar där de läser om onaturliga olyckor. Dem åker i Dean's gamla Chevrolet Impala '

 

 

Vad man upptäcker ganska snabbt i serien är att karaktärerna har fått så otroligt mycket känsla och framför allt smärta att projicera till oss som tittar. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag har suttit och bölat som en 3 åring framför min datorskärm. Man blir så involverad i karaktärerna och deras liv, man kan knappt tro att det är möjligt. Så mycket motgångar och problem som dessa bröder få genomgå, man får ont i hjärtat.

 

Det skadar ju inte att dem är så snygga heller, pojkarna. För mig så är den starkaste känslan när man ser på serien är smärta och sorg. De jagar en specifik demon (som dödade deras mamma) under de första två säsongerna och det drar dem tillbaka till det förflutna. Sen slänger manus författarna in ett roligt avsnitt ibland så man viker sig dubbel för att man skrattar så mycket. Jag tänkte säga att det var bra balans i avsnitten men det är det verkligen inte, låt er inte luras. Man blir så involverad i deras kamp och bråk mellan varandra. Men det är värt det.. Serien är genialisk och alla borde verkligen se den.