Helena's Blogg

Jag har alltid fått lära mig att religion är ett känsligt ämne som man inte bör prata om för folk blir upprörda. Men jag tycker det är viktigt att få prata om det, annars vet man ju inte vad man vill tror på eller om man vill tro. Personligen så är jag inte troende direkt men det finns många olika sätt att se det på.

 

Jag kan bara förklara min syn på ämnet så klart men jag har haft samtal med många som känner likadant. Jag tycker inte att det spelar någon som helst roll vad du tror på eller om du ber varje kväll vid sängen. Det enda som spelar någon roll är att vara en god människa, hjälpa andra som har det sämre än en själv och att hitta inre frid.

 

Det sist nämnda är något som jag har kämpat med länge, något som inte kommer till en lätt utan det kräver att kämpa och leta efter vad som fungerar för just individen i fråga. Jag har länge haft stora problem med att känna mig bekväm i min egen kropp och min egen personlighet. Det är faktiskt relativt nyligen som jag har hittat ett sätt att ta vara på den jag är och hittat insikten i att vara unik. Att vara den jag är utan att känna att det inte duger, allt jag kan vara är mig själv.

 

Förra året så började jag meditera lite lätt. Jag tände ljus och fokuserade på att andas, verkligen ta ordentligt djupa andetag och bara vara i mig själv, bara låta tankarna vandra. Sen dess har jag blivit mer och mer involverad i sättet man mediterar och olika sätt att fokusera sinnet på det jag vill. Nu för tiden så tänder jag vanilj rökelse och tänder olika doft ljus omkring mig, dofter påverkar mig mycket positivt och det känns riktigt härligt.

 

Jag har hittat ett sätt som fungerar för mig, något som gör mig lugn, fokuserad och väldigt harmonisk med mig själv. Har verkligen hittat min inre frid och blivit bekväm med mig själv på ett helt annat sätt än någonsin förut. Det känns underbart och otroligt befriande för mig.

 

Skulle inte direkt säga att jag är troende men om ni nu vill sätta in mig i ett fack så är väl jag närmast Buddhismen just nu men bara till tankesättet och mina värderingar. Jag ber fortfarande inte till någon Gud i himmelen. Jag tror att vi människor är starkare än vi tror och godhet kan ändra allting. Vänlighet kan göra den största skillnaden och om jag tror på något alls så är det att männskligheten någon dag kommer inse hur bra vi har det och ge med sig till resten av världen.

 

Hur kan vi annars förvänta oss hjälp när vi själva sitter där utan mat och utan tak över huvudet. Vem ska hjälpa oss då? Man måste behandla andra som man själv hade velat bli behandlad i samma situation. Världens framtid hängen på mänskligheten och vår förmåga att vara godhjärtade och hitta våran egen inre frid.